Främling, Pilgrim, Slum-dweller!
Idag har jag som vanligt på torsdagar varit på SRS Chembur. Till en början följde jag med min Chembur-ledsagare Mr. P runt om i ett nytt område där SRS har lyckats motivera the slum dwellers för att skapa en housing society som består av 89 familjer. Just nu så väntar vi på att SRA ( Slum rehabilitation authority) ska deklarera området som just en slum så att ett rehabiliteringsprojekt kan starta. ( SRS har ingen anknytning till SRA trots namnet, SRA är en statlig myndighet som kom till 1995 och SRS en NGO som funnits och arbetat för slum-invånarnas rättigheter i snart 40 år... just to be clear... däremot är SRS beroende av SRA´s godkänannde för att genomföra rehabiliteringar). Vi gjorde lite hembesök och kollade in lokaler som i väntan på att den juridiska processen ska avklaras kan fungera som förskolor och för annat som gynnar the community. En sak som alltid slår mig när jag kommer in i ett slumområde och bortanför huvudgatorna är hur enkelt livet verkar vara all nöd till trots. Folk går långsamt, det är ofta tyst förutom när barnen skramlar och leker, där finns ingen trafik, det tar tid att laga mat och all mat görs från grunden och inget går till spillo. Det får mig nästan att tänka på pilgrimslivet. På många sätt påminner livet i slummen mig om pilgrimens nyckelord. Långsamhet, enkelhet, delande, tystnad.... Vet inte om det är för att många av de människor som bo i slummen tänker att de ska någon annanstans. De är på väg hela tiden. Många är också "illegala" och på det sättet främlingar i sin egen stad, precis som pilgrimen på jorden.
Stötte på en skock goa ungar när vi jagade förskole-lokaler idag!
We are superheroes!
We are all tigers!
Delande. I det här området finns det ett samlingplats som alla är välkomna att använda, det är en scen och brevid scenen ligger ett litet tempel åt Ganesha. På väggen finns en tidningshylla dit inte mindre än 8 dagstidningar levereras varje dag. Alla i området kan läsa sin favorittidning och stoppa tillbaka den på rätt hylla. Familjerna i området turas om att månadsvis betala för en tidning var. Ett smart sätt att sprida information, nyheter och kunskap som gynnar både ekonomi och miljö. ME like! Och de gamla tidningarna används sedan till allsköns ändamål som möbel-stoppningar, pysselmaterial, matbehållare.... Genious! Funderar på om jag ska prata med mina grannar om att skapa något liknande hemma i trappen!
När jakten var avslutad anslöt jag till biiblioteket i Chembur där vi tillverkade papperslyktor inför Diwali som börjar imorgon och några av barnen visade mig en teater om Diwali och varför Diwali firas som de hade tränat på i fleeera dagar! <3 Fint som 17 på charmig knaggel-hindi-engelska! När biblioteket stängde gick jag hem till min vän Ruchita som bor i Vashi Naka och drack lite mango-lassi och pausade en kortis innan det var dags för engelska lektionen att börja.
Ruchita och food-auntie <3 Kvinnan i blått vars namn jag aldrig lyckas lära mig är på riktigt världens bästa kock! Har ALDRIG ätit så god mat i hela mitt liv ( förlåt mig mor). Hon är också ansvarig för minst 3 av mina nya 5 kilon sedan ankomsten till Mumbai!
Ruchitas fina pippi!
Eftersom alla i hela Mumbai lider av a serious case of Diwali fever just nu så blev det inte mycket engelska talat på lektionen och istället spenderades 2 timmar åt att dansa salsa. Nice! Kom hem svettig, utmattad och rusigt lycklig som vanligt!
Imorrn drar jag till Udaipur för att fira Diwali med min vän Madhu som jag träffade på caminon i somras och hans familj. Ååååå Indien <3
