World Habitat Day!
Idag anordnade SRS tillsammans med två andra NGO´s i Mumbai ett offentligt möte för att uppmärksamma world habitat day. Syftet med mötet var att informera om DRP och dess konsekvenser. Som jag har skrivit tidigare så riskerar enorma mängder människor förlora sina hem om planen genomförs i sitt nuvarande skick. ( Läs inlägget: "Dräller i Dharavi" för en påminnelse om så önskas) De som har mest, ja faktiskt allt att förlora är de som hyr sitt boende i Dharavi och en majoritet av de som kom till mötet var just hyresgäster. Mötet gick till en början ganska lugnt till men som siste talare kom en man från den auktoritet som skapat planen och då gavs det möjlighet att ställa frågor. Det ställdes stora frågor som Var ska vi ta vägen? Var ska våra barn gå i skolan? Hur ska vi kunna tjäna ihop till brödfödan när alla våra nätverk kommesiella som sociala förstörs? Var ska vi bo under tiden?
Rädslan och oron hos de här människorna är för mig svår att relatera till, jag har aldrig riskerat att förlora så mycket i hela mitt liv. Ingen vet när planen ska implementeras, rent krasst skulle Mumbai stad kunna säga: Ja, om 1 vecka måste ni vara ute ur husen för då kommer bulldozers och river slummen. Men det kan lika gärna ske om ett år, eller 5! Jag kan inte föreställa mig att leva i den ovissheten. En annan sak som jag tänkte på var att det deltog barn i mötet (de kom med sina föräldrar) och hur sjutton förklarar en situationen för ett barn? Hur berättar en för ett barn att hen är illegal? Att hen inte har rätt att bo kvar i sitt hus eller gå i sin skola där alla vänner och det sociala nätverket finns? Är så ödmjuk inför att få lära känna de människor i Dharavi som slåss för sin sak och inte ger upp trots att det i mina och många andras ögon redan ibland tycks vara en omöjlig seger.
Mötet hölls i aulan i S:t Anthonys High School, Dharavi
Innan mötet gick jag och några kvinnor runt i Dharavi och bjöd in till mötet.
Den här pojken är ett av de barn som riskerar att vräkas ut på gatan tillsammans med sin familj. Helt ljuvlig unge! Han var så glad och trygg hos alla i lokalen och hoppade från knä till knä <3
Fler barn som riskerar att vräkas.. hur ska man förklara varför? Vem ska de här barnen kunna lita på när det är politiker genom beslut och polis genom utförande som driver dem ut i hemlöshet? Vilken framtid garanterar man dessa barn?
Mr Tragler från SRS som på perfekt tyskklingande Hindi förklarar hur de olika delarna av Dharavi kommer att påverkas och vad communityn kan göra.
Mot dagens slut stormade all ilska, oro och ångest ut totalt och stämningen blev riktigt obehaglig. Men jag förstår varför de här kvinnorna och männen reagerar och tycker att de har full rätt att ifrågasätta, skrika och gråta. NGO´sen ( hur säger man det i plural?) försökte så gott de kunde att lugna och försöka visa på sätt att som ett community arbeta för tryggare förutsättningar men de här människorna är trötta, arga och ledsna. En viktig sak för SRS är att de inte kämpar istället för the community utan snarare med så en del av ilskan berodde på att NGO´sen påpekade att de inte på egen hand kommer att kontakta myndigheter och auktoriteter eftersom det skulle vara att upprätthålla bilden av fattiga och slum dwellers som resursvaga och passiva. Bra tycker jag men inte utan en diskussion kring vilka krav som man etiskt kan ställa på människor i utsatta situationer!
DRP: Dharavi Redevelopment Plan... Distaster redevelopment plan snarare!
Klassikern: Ma´m, ma´m look, look, I´m monkey boy! Har idag också blivit kallad för Coockie. Först trodde jag att det var för att jag hade gett barnen kakor tidigare i pausen men Sachin berättade att Kokee är "Auntie" på hindi, det vill säga ett respektfullt sätt att tilltala kvinnor som är äldre än dig! :)
